Att tillskansa sig själv eller en organisation ekonomiska medel genom att lura någon att betala är bedrägeri som är ett straffbart brott. Från den första tiden då bluffakturor började förekomma drabbades mest företag. Det finns säkert exempel från långt bak i tiden men troligen mer vanligt från 70-talet och framåt. Nuförtiden har de kriminella bakom ogrundade krav inga skrupler utan skickar även krav till privatpersoner. Särskilt vanligt blev detta då telefonförsäljning tog fart. Dock torde totala summor vara betydligt högre när det gäller att lura företag än privatpersoner, av naturliga skäl. En vanlig människa blir givetvis upprörd av ett krav på 100 kronor, men många törs inte annat än att betala efter hot om inkasso. Om kravet vore större kanske de skulle vidta åtgärder trots hot om kronofogde. Men ett aktiebolag, enskild firma eller handelsbolag med lite större verksamhet har inte samma preferenser beträffande summan. En bluffaktura borde inte betalas av något företag men ibland slinker en sådan räkning igenom ett medelstort eller stort bolag.
Känt för konsument
Det allom rådande rådet är att inte betala om du känner dig lurad. Ta det lugnt, ha inte bråttom och bli nervös när ett ogiltigt krav dyker upp. Bluffakturor är ett tarvligt sätt att lura folk på pengar, men bli inte uppskrämd av hot om inkasso och kronofogde. Har du rätt så har du rätt. Det är den som skickat kravet som måste bevisa sin rätt till ersättning. Du behöver bara bestrida: Detta krav äger inte sin riktighet. Om du är osäker, ta hjälp av kommunala konsumentupplysningen och/eller ARN (Allmänna reklamationsnämnden). I många fall har bedragaren satt det hela i system och många drabbade har vänt sig dit. Det blir svårare att få tillbaka pengar som man betalat då bluffmakarna brukar ”försvinna” efter en tid.
Falska tjänster
Till företag och då särskilt småföretagare har bedrägerier och försök utförts av många ljusskygga individer. En av de mer uppmärksammade på senare tid var en så kallad nix-tjänst för firmor. Ägarna lurades att köpa skydd mot telefonförsäljning. För bara en liten summa omkring en tusenlapp garanterades firmorna att i fortsättningen skulle inga telefonförsäljare ringa och förpesta deras tillvaro och ta upp dyrbar tid. Kunderna lockades på kroken med en återbetalningsgaranti om de inte blev tillfredsställda med tjänsten. Naturligtvis fungerade det inte. Någon möjlighet att på det sätt som bedragarna påstod, stoppa försäljare kunde inte och kan fortfarande inte genomföras. Lurendrejarna opererade mestadels från Thailand med hjälp av datortelefoner till låga kostnader. Bedragarna lurade till sig flera miljoner kronor men kunde senare gripas. Några pengar fick dock kunderna aldrig tillbaka.